... ett IFK som är vassare framåt i år. Ett IFK som vågar spela i djupled mer och inte bara passa runt bollen och söka efter någon att slå lyror mot. Det är en taktik som är effektiv om man har bra lyrspelare - och det har IFK i Sjöling och Weiselius - och om motståndarförsvaret är darrigt.
Men mot bättre försvar som inte missar nedtagningar av lyror är det viktigt att kunna spela bollen längs isen också och variera spelet. Därför vill jag se större rörlighet och att man utnyttjar kanterna till att gå runt oftare.
Tycker mig ha sett tendenser till sånt spel både på träningar och Champions Cup, det lovar gott.
Jag hoppas, utan att tro särskilt mycket, att IFK kan bli årets överraskning i vinter. Med det spelarmaterial man har borde det inte vara en omöjlighet. Det är inga stora namn, men mycket kompetenta spelare som hade platsat i de flesta andra lag i elitserien.
Jag tror även att IFK Vänersborg i vinter kommer få ett par nya landslagsmän i år. Tony Eklind och Richard Wallin kommer ta plats i utvecklingslandslaget och Robin Lundqvist vore en smärre skandal om han inte tog en plats i P17-landslaget. Elitseriens yngste spelare så vitt jag vet, men långt ifrån den sämste för det. I ett P17-landslag borde killen vara given.
Fast det är klart - han spelar ju inte i LAIK.
Sen har jag sedan länge puffat för Henric Eriksson i A-landslaget, då han under framförallt förra säsongen var en av landets bästa spelare långa stunder. Näst intill ostoppbar och grym i defensiven.
Nu har jag dock gett upp hoppet om att förbundskaptenerna ska se det som alla andra som sett IFK spela sett - att Henric Eriksson är en grymt bra bandyspelare - och försöker se det positiva istället. Inget landslagsspel = troligtvis inget Ryssland eller några storklubbar som rycker i vår viktigaste spelare.
Jag tror även att Glenn Skoglund överraskar med sin fräna, offensiva spelstil och sköna skridskoåkning. Ett blivande utropstecken i vinter.
Jag tror att Viktor Weiselius gör sin första säsong över 15 mål och sin första säsong över 30 poäng. IFK kommer vara offensivare och göra fler mål, vilket kommer ge Viktor assistpoäng eftersom han ligger bakom det mesta i offensiv väg.
Ett offensivare IFK ger också fler hörnor, och det ger Viktor fler chanser att smälla upp bollarna i nättaket. Otroligt skönt att ha ett sånt offensivt vapen i truppen - varje hörna är ju livsfarlig tack vare Viktor.
Jag ser också framför mig ett år där IFK krossar Gripen i båda derbyna, varav det sista förankrar trollhättelaget på jumboplatsen i tabellen. Stefan Nordén åker runt och skriker på domarna och publiken, Gripen fortsätter släppa in mål och efter 60 minuter får Nordén ont i ljumskarna och kliver av isen. Då vill han inte spela mer. En klassiker.
I derbyna mot Villa är IFK underdogs men skräller genom att ligga tätt på Johan Andersson, reta upp honom lite, inte ge honom någon yta och se till att han försvinner ur spelet. Plockar man bort Johan Andersson plockar man bort Daniel Andersson, dom är som siamesiska tvillingar dom två. Gulligt.
Jag ser dessutom hur IFK tar sig till slutspel och där lottas mot Villa vilket leder till årtusendets hetaste matcher i den här delen av världen.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
2 comments:
Att drömma är fullt tillåtet!;-)
Ja, sen kommer ju verkligheten och då är det ju meningslöst att drömma på något vis. Det blir inte riktigt samma sak när man vet hur verkligheten ser ut. Fast det är inte osannolika drömmar ändå.
Weiselius kan definitivt göra 30 poäng och 15 mål på en säsong om han hittar flytet, Stefan Nordén vågar jag garantera inte gör någon stormatch mot Vänersborg - det har han aldrig gjort sen han fick sparken från IFK.
Och att Eklind och Wallin ska få en plats i U-landslaget borde inte vara helt omöjligt heller. Inte om man ser till kunnande och prestationer i alla fall.
Att Gripen kommer sluta sist i tabellen är väl inte heller någon omöjlighet, även om jag väl ärligt talat inte tror det kommer hända. Men Gripen har alltid varit en medgångslag, och börjar det gå tungt kan det rasa utför snabbt.
Post a Comment